Om livet ändå hade en stoppknapp

Torsdag och lång dag med DBT på eftermiddagen som slutar när vi i vanliga fall sitter i soffan och läser efter skola och dagis. Och självklart börjar jag med att försova mig. Leo kom in och sa att klockan var sju, då brukar Maja äta frukost. Jag måste ha råkat stänga av alarmet när jag skulle snooza.

Idag är det DBT och jag har ingen lust. Jag blir trött och det är jobbigt att sitta och analysera och gå igenom händelser under veckan. Men det hjälper och är bra så därför ringer jag inte och avbokar trots att det är vad jag egentligen har lust med mest av allt.

Men innan jag åker dit ska det fortsätta att bakas här hemma. Och tvättas, och städas, och försöka att hinna med att andas. Och handlas mjölk, det skulle bli billigare för oss att ha en ko på balkongen tror jag. Så det får bli en promenad till ICA efter att jag har lämnat Leo på dagis.

Mitt liv går på autopilot just nu. Jag är så trött så trött. Det är för mycket runt omkring och jag vill bara trycka på stoppknappen och kliva av. Ni skulle se min almanacka, varje dag är fullklottrad med saker som måste göras och jag hinner aldrig ens göra hälften. Men eftersom livet inte har nån stopknapp så kopplar jag istället på autopiloten och bara kör på. Tills det lugnar sig och jag åter hinner med att andas.

Så otroligt trött