Lilith svarar

Jag fick en kommentar som jag känner att jag vill svara på med ett eget inlägg. Det är lillApan som skrev:

jag har vart i samma situation som dig.och följt din blogg  och nu efteråt så har jag fått lära mig av mina stora misstag. då jag inte lät barnen träffa sin pappa och heller inte ha någon kontakt . jag lät dom ha sporadisk kontakt. pappan ville verkligen ha barnen men jag misstrodde honom. jag har nu lärt mig av detta och insett att mina barn tog sån skada av att inte få träffa sin pappa. det ångrar jag bittert. jag kan faktiskt erkänna att jag va självisk. barn behöver båda föräldrarna . och visst om mitt ex fick många chanser. men det löste sig tillslut. han vart ren och jag insåg inte själv hur lite jag faktiskt visste om honom efter det att han börjat ett nytt liv. han hade träffat ny tjej. en jätte bra tjej. han hade rett upp sitt liv. lämnat allt de gamla bakom sig.
mina barn mår bra i dag. dom har nu regelbunden kontakt och umgänge med sin pappa sen 6 månader tillbaka. innan det så hade våra barn inte fått träffat sin pappa på 9 ,månader. kunde jag ändra allt så hade jag faktiskt tagit tag i allt tidigare. inte hållt barnen i från sin pappa.
hoppas det här har någon nytta för dig. lycka till med allt.

Mitt svar:
Ja jag håller helt med dig om att mina barn behöver sin pappa. Men vad kan jag göra när han inte har något intresse av att vara pappa? Jag kan inte tvinga honom för att intressera sig för barnen. Han har inte ringt dem en enda gång sen han kom ut ifrån behandlingshemmet, det enda han gör är att skriva ett brev på några rader en gång i veckan. Jag önskar inget hellre än att han ska bli en engagerad pappa som intresserar sig för sina barn. Men som det är nu så är det inte så. Det är jag som får vara mamma åt honom och få saker och ting att hända, han gör ingenting på eget bevåg. Jag uppmuntrar all kontakt ifrån hans sida, men han gör ingenting förutom att skriver brev. Han visar inget intresse för dem alls. Inte en enda gång har han frågat hur det gick på läkarbesöket/kontaktfamiljen/avslutningen och såna saker. Och jag berättar varje gång de ska göra någonting, men får ingen respons alls. Jag håller inte barnen ifrån honom, det är han som väljer att hålla sig borta. Min högsta önskan är att mina barn ska få en närvarande pappa och den dagen han vaknar upp och inser vad han missar och vill vara en aktiv del i deras vardag kommer ingen vara gladare än jag.