Startar morgonen med ilska

Det är tur att man har barn som har lärt sig klockan. Maja kom in och berättade att nu var klockan minsann halv sju, duktiga mamman hade hade glömt att ställa alarmet igår kväll.

Idag kommer storhandlingen, så som vanligt kommer jag att få leka tetris i skafferiet för att få plats med allt. Nån dag borde jag verkligen plocka ur allt där och få nån ordning där inne. Det får bli nån dag när jag ändå känner mig självmorsbenägen. :) Mitt skafferi är ett enda stort, svart, hål.

Igår fick jag höra att skolan motsätter sig att ge Leo den hjälp han faktiskt kommer att behöva. Trots att det finns noggrant dokumenterat så hävdar de att han inte behöver det. Orsaken? Jo, de har faktiskt andra barn där som också har funktionsnedsättningar som faktiskt inte behöver varken anpassad studiegång eller resursperson. Eller så behöver de barnen det men skolan inte ser problemen? Och hur kan utredaren veta vilket stöd Leo kommer att behöva om ett år var också ett argument. Kanske för att hon är en av Sveriges bästa? Kanske för att det faktiskt är hennes jobb att veta sånt, till skillnad ifrån rektorns? Och för att skolan, enligt lag, är skyldig att ge varje elev det stöd den behöver. Så nu får jag rusta mig för krig. Skolplikt eller ej, min son börjar inte skolan förens den hjälp han behöver finns där ifrån första dagen.