Jag och Maja fick samma läkare och först var det min tur. Problemen på mina händer är tydligen inte vanlig torrhet, utan köldexem, och det har även Maja och Leo. Så vi fick Propyderm i storpack utskrivet så vi klarar oss hela vintern. Fyra uttag. Vanliga vårdcentralen skrev ett uttag när vi var där, men upptäckte inte att det är köldexem. Min böld fick jag antibiotika emot, och en uppmaning att inte raka mig för det är stor risk att det blir inflammerade hårsäckar som blir bölder. Nu brukar jag ju inte raka mig så speciellt ofta, så jag vet att den här gången var det inte på grund av rakning. Men de får säkert in massvis med unga tjejer som får det just på grund av rakningen.
Sen var det Majas tur. Och där märkte jag den stora skillnaden mellan privat sjukvård och offentlig. På hennes förra vårdcentral skrev de en remiss till barnkliniken och sen blev vi hemskickade. Astmamedicinen fick vi vid ett annat besök på jourvårdcentralen.
Men inte nu. Han testade hennes lungkapacitet, som låg inom det normala. Men eftersom det är ansträngningsastma de misstänker så säger inte det så mycket. Sen fick vi även recept på att hämta ut en egen mätare så vi kan mäta morgon, kväll och vid ansträngning.
Nästa steg var medicin. Hon har kvar sin Ventoline vid behov, sen fick hon även en ny medicin som hon ska ta vid förkylning, en fjortondagarskur som är antiinflamatorisk i lungorna.
Sen lyssnade han på hennes lungor, som lät ok. Men även där så säger det ju inte så mycket eftersom hon inte var ansträngd när han lyssnade. Sen tittade han i öron och hals också, och såg i örat att trumhinnan är lite påverkad, så hon har nog en förkylning i kroppen som snart bryter ut.
På vanliga vårdcentralen hade det här tagit max 10 minuter, och ingen undersökning hade gjorts. Det här tog nästan en timma och jag kände verkligen att han lyssnade på vad vi berättade, både jag och Maja. Vi fick den hjälp vi behövde, och den var rätt på en gång eftersom han gjorde undersökningar och ställde frågor.
Vi gick därifrån till apoteket och hämtade ut mina mediciner och Majas mätare för lungkapacitet. Hennes medicin fick vackert hennes pappa betala, så han fixar det när han får lön. Jag hade inte haft råd att lägga ännu mer pengar på medicin. Min är ju som tur är nästan gratis, eftersom jag bara hade 60 kr kvar till högkostnadskortet.
Sen åkte vi hem och jag fixade lunch. Nu har vi ätit, och jag sitter med en mugg kaffe innan jag ska ta itu med hemmet. Vi åkte ju direkt efter att Leo var lämnad på dagis, så ingenting hann bli gjort. Allting väntar snällt på mig.
Vinkar glatt hej då till smärtan i armhålan
4 kommentarer:
Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.