Kalasat klart

Nu har vi varit iväg och firat min lilla kille som jag måste lära mig inte är liten längre. Tog jag ett enda kort på hela eftermiddagen? Inte då. Kameran låg i väskan som stod i hallen precis hela tiden. Jag kommer aldrig bli en storbloggare.

Det enda trista var att det kom en person jag har brutit med. Jag inser ju att jag måste träffa honom på födelsedagar och liknande, men det behöver ju inte betyda att det känns bra. Och bara att se honom gör att jag bara vill skrika rakt ut och det känns som om jag ska explodera.

När vi kom hem var trollen alldeles för trötta för att vara hungriga och vägrade middag. Så de fick müsli. Sen var det dags att hoppa i pyjamasarna, borsta tänderna och gå och lägga sig.

Själv har jag krupit ner under filten med tjockkatten och har inga planer på att resa mig förens det är dags att gå och lägga sig om några timmar.