>Det blev en pojke

>Japp, det blev det. Våran lilla Leo kom till världen den 8 Maj. Men det gick vilt till kan jag tala om.

Jag var ju inbokad för ett planerat kejsarsnitt måndagen den 8 Maj. Så på söndagen så åkte skruttan till mormor för att vara där medans jag låg på BB. Sambon och jag tillbringade kvällen med att slöa och se på TV. I min storlek orkade jag inte göra så mycket mer. Vi gick och la oss runt midnatt och jag lyckades, trots nervositet, somna rätt fort.

Vaknar mitt i natten för att kissa, som vi gravida alltid gör. Efter uträttat ärende så ska jag gå tillbaka in i sovrummet och lägga mig. Då går vattnet. Hmmm, det ska det ju inte göra, jag ska ju snittas, inte föda den naturliga vägen. Hela golvet är blött och jag springer runt som en yr höna för att svabba upp allt. Vilket är omöjligt, eftersom det kommer nytt hela tiden.

Kommer då på den otroligt smarta idén att ta en liten handduk, vika ihop den och sätta mellan låren. Det suger ju i alla fall upp vattnet. Sen hur bekvämt det var, eller hur det såg ut när jag sprang runt där och svabbade med en handduk mellan låren, det är en annan sak.

Efter att jag lyckats svabba upp allt så väckte jag sambon. Medans han klädde på sig så ringde jag till förlossningen och förklarade att vattnet hade gått, men jag är inbokad för ett snitt, och kan inte föda naturligt. De sa åt oss att komma in på en gång.

Då kom nästa problem: Taxi. Beställer man en taxi en söndagnatt klockan fyra på morgonen från stadens största taxibolag, och talar om att man ska till förlossningen, så ska man inte behöva vänta över en timma. Med en handduk mellan låren, värkar så kraftiga att man är på väg att döda någon, och iskallt ute.

När vi väl kommer in till BB får jag lägga mig ner med dosor på magen som mäter värkarna och lyssnar på bebisen hjärtslag. Jag blev undersökt och det konstaterades att jag hade börjat öppna mig. Panik blev det för mig, sambon var dock väldigt lugn, jag som trodde att det skulle vara tvärt om.

Jag fick värkstillande dropp för att allt skulle stanna av så jag inte skulle öppna mig mer. Sen fick jag ligga och vänta ett tag. Sen blev det full fart. Det sattes kateter och kanyler, vätskeersättning sattes in eftersom jag inte fått dricka sedan midnatt, jag skulle ju opereras.

Sen fick jag komma in på operation, och var livrädd. Min största fobi, näst efter spindlar, är ju nålar. Men alla som var där var helt otroligt suveräna. Läkaren stod och berättade roliga historier för mig för att jag skulle slappna av.

Klockan 3 minuter över nio kom då äntligen våran älskade Leo till världen med ett skrik. Han var 49 cm lång och vägde 3360 g. Världens finaste lilla hjärta, och en exakt kopia av sin pappa, men med mammas mun.

Jag blev kvar på BB i tre dagar, sen fick jag nog och åkte hem. Jag ville ju hem och få vara med hela min familj. Och jag hade inte ont i såret och loppan mådde bra. Så vi for hem och stormtrivdes.

Men amningen fick jag aldrig att funka. Han fick inget grepp om brösten, och mjölken försvann rätt fort. Jag hade samma problem när skruttan föddes. Där försvann mjölken efter tre dagar. Så loppan får tillägg i flaska, och är så jättenöjd med det. Fördelen är att sambon kan ta en natt här och där också.

Han sover i stort sett hela tiden. Ibland vill han vara vaken och umgås. Han skriker nästan aldrig, bara när han är hungrig. Ett väldigt förnöjt barn är han. Han syster dyrkar honom och säger att det är hennes bebis, och hans storebror tycker han är söt, men än så länge rätt tråkig.

Så välkommen till världen min lilla pojke.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar


Din kommentar har självklart med inlägget att göra. Om inte så maila istället.
Din ip-adress sparas och kan givetvis spåras.
Anonyma kommentarer publiceras inte.